Klipp ur Dagens Eko
I över 50 år har Amos Oz varit engagerad för fred mellan palestinier och israeler. Ändå stöttade han israeliska arméns svar på Hamas raketbeskjutning från Gaza i början av sommaren. Frilansjournalisten Anneli Rådestad träffade Amos Oz i hans hem i norra Tel Aviv för att reda ut vad som är svart och vitt i Israel-Palestina konflikten och varthän allt leder.
Hemma hos Amos Oz är tre av vardagsrummets väggar täckta av böcker. Den fjärde väggen utgörs av ett gigantiskt fönster med utsikt över metropolen Tel Aviv.
I över 50 år har Amos Oz, vid sidan av sitt författarskap, engagerat sig för fred mellan israeler och palestinier. Han har kallats för den israeliska fredsrörelsens gudfader. Men det är skillnad på en israelisk fredsaktivist och en europeisk pacifist, säger Amos Oz.
– För pacifister är krig det mest onda men för mig är aggression det mest onda. Och ibland måste den besvaras, säger han.
I början av Gaza-kriget var Amos Oz en av dom som stöttade ett begränsat militärt svar på Hamas raketbeskjutningar mot Israel. Sen tycker han att det gått överstyr.
– Israeliska arméns svar på Hamas raketer var långt ifrån proportionerligt, menar Amos Oz.
Men vad är egentligen proportionerligt?
– Ja, vad gör man om grannen på andra sidan gatan sätter sin lilla pojke i knät och börjar skjuta rakt in i min barnkammare? Jag vet inte riktigt hur jag skulle svara på det, men om han bor i ett höghus med flera lägenheter så skulle jag inte förstöra hela huset, säger Amos Oz.
Sommarens krig i Gaza har varit extremt kontroversiellt runt om i världen. Men i Israel har 95 procent av den judiska befolkningen stöttat kriget. Amos Oz menar att många som fördömer Israels krigsföring inte riktigt känner till vad Hamas är för organisation.
– Hamas manifest uppmanar muslimer att döda judar var än i världen dom befinner sig. Manifestet anklagar dessutom judarna för att ligga bakom allt möjligt ont i världen - som franska revolutionen, båda världskrigen, FN och världsekonomin. Det här är nog nåt som de flesta utanför Mellanöstern inte känner till, säger han.
Européer tenderar att vilja förstå konflikten mellan Israeler och Palestinier som svart-vit, en kamp mellan goda och onda, menar Amos Oz. Och att det kanske är förståeligt med tanke på att 1900-talets konflikter i stor grad var svart-vita; uppdelade mellan fascister och anti-fascister, kolonisatörer och de som var emot kolonialismen, Vietnam, Apartheid.
– Ändå förvånas jag över hur välutbildade västerlänningar verkar tycka att det är ok att ha stöttat de goda och fördömt de onda i Israel-Palestinakonflikten. Israel-Palestinakonflikten ÄR INTE Svart-vit, säger Amos Oz.
Under många år brukade Oz beskriva konflikten som en strid mellan två parter som båda har rätt. Efter dom senaste månadernas våld vill han hellre kalla det en konflikt mellan parter där båda har fel.
En del menar att det är fel att försöka nyansera konflikten som Amos Oz gör. Att det är fel att lägga skuld på båda parter, när Israel är så mycket starkare. Och att det egentligen inte handlar om Hamas raketer från Gaza.
För ett par veckor sedan betonade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu vikten av att Israel fortsätter hålla ett hårt grepp om Västbanken. Något som många tolkar som att Netanyahu inte har någon avsikt att föra Israel tillbaka till förhandlingsbordet.
– Jag är en mycket kritisk motståndare till premiärminister Netanyahu men jag kan inte acceptera ett svart-vitt förhållningssätt till Mellanöstern-tragedin, säger Amos Oz, som menar att bara för att man kritiserar Netanyahu behöver man inte rättfärdiga Hamas och islamistisk fundamentalism.
Oz säger att Netanyahu missade ett viktigt tillfälle att komma närmare en lösning för ett par månader sen, under fredsförhandlingarna med John Kerry och Abu Mazen.
– Om en fri och framgångsrik palestinsk stat skulle skapas på Västbanken tror jag inte det skull dröja särskilt länge innan folket i Gaza skulle avsätta Hamas. De skulle vilja vara del av ett framgångsrikt å fritt Palestina, säger Amos Oz.
Men Netanyahu och Abu Mazen lyckades inte hålla fast och komma vidare i fredsprocessen, som Kerry initierat och satsat en oerhört stor mängd politisk prestige på. Istället kidnappades och mördades fyra tonåringar och ett krig bröt ut.
Tycker du att det är på väg åt rätt håll?
– Det är för tidigt att säga, säger Amos Oz.
Enligt honom blir folk konservativa i tider av konflikter, våld, ilska och hämndkänslor gör att folk går åt höger på den politiska skalan. Att vara pluralistisk och tolerant är ett resultat av utbildning, uppfostran och en öppen miljö, säger Amos Oz.
– Små barn är långt ifrån toleranta. Allt man behöver göra är att observera en lekplats för att förstå att små barn är våldsamma, egoistiska, och egocentriska små varelser som hatar det annorlunda och extraordinära.
Han säger att han inte är särskilt imponerad av människans natur.
– En tolerant, pluralistisk, och fredsälskande människa är resultatet av väldigt hårt arbete. Inte bara av föräldrarna, familjen och samhället. Det tar ett helt land och en fredlig epok för att uppfostra en sådan människa. Att fostra människor i en tid av konflikt, hat, rädsla och paranoja, är inte det bästa klimatet, säger Oz.
Men det har ju inte varit ett bra klimat på väldigt länge. Sen den andra intifadan verkar hatet, rädslan och synen på den andre bara blivit värre?
– Jag vet. Och det stärker mig i min uppfattning om att ockupationen är en katastrof både för de ockuperade och de som ockuperar. Det som behövs just nu är en rättvis skilsmässa, säger Amos Oz.
Israeler och palestinier måste få var sin stat och bli lämnade i fred, anser Amos Oz. Först om några år kanske gränserna kan öppnas och då kan man också tala om en delad ekonomi och kanske en konfederation.
På frågan vilken roll konsten och litteraturen spelar i en så mörk verklighet, dröjer Amos Oz med svaret. Han säger att han vill vara försiktig med sitt svar, eftersom att konsten och litteraturen under 1900-talet enligt honom tjänade de värsta tyrannerna.
– Men det var dålig litteratur. Bra konst och litteratur hjälper oss att försätta oss i andras kläder och föreställa oss en annans människas liv. Det är fröet till empati, säger han.
För några år sen, när den arabiska översättningen av Amos Oz självbiografiska mästerverk "En berättelse om kärlek och mörker" kom ut, skickade Amos Oz ett exemplar av boken till den fängslade palestinske ledaren Marwan Barghouti.
Varför?
– Ja, jag gjorde det - inte för att jag beundrar Barghouti. Det gör jag inte, han är min fiende. Men en dag kanske han blir palestiniernas ledare. Och jag tror att om han skulle läsa "En berättelse om kärlek och mörker" på arabiska så skulle det vara lättare för honom att förstå mig. Inte hålla med mig. Men för att kunna föreställa sig hur det är att vara jag.
Något svar fick Amos Oz aldrig tillbaka.
– Nej, säger Amos Oz. Han får inte skriva brev från fängelset. Jag vet faktiskt inte om han någonsin fick boken.
