I de flesta sammanhang ses det som en fördel att kunna ha två tankar i huvudet samtidigt.
Det finns dock områden där det tycks omöjligt. Vill man skriva om den komplexa frågan om när ett liv blir ett liv blir man omedelbart beskylld för att inskränka kvinnors rättigheter till abort.
Det är som att bli beskylld för att hålla på Lazio för att man har på sig en ljusblå skjorta. Det är ett vulgärt men tyvärr väldigt effektivt sätt att tysta folk.
När det gäller synen på Israel och judarna flyter sanning och lögner ihop. Jag har själv varit en del av ett okunnigt och slentrianmässigt Israel-förakt. Som ung och en del av vänstern följde automatiskt ett accepterande av den ensidiga bilden att Israel står för allt ont och Palestina för allting gott. Fortfarande råder denna förljugna bild hos stora delar av den svenska vänstern.
Många har mycket lättare att solidarisera sig med militanta muslimer och rena terrororganisationer (som Hamas) än man har med fördrivna och mördade kristna. Solidariteten kommer med kraftiga restriktioner och ren rasism över vilka som ska omfattas. Inte alla släpps in i den svenska vänsterns rödmålade stuga.
Det är helt nödvändigt att uppmärksamma Israels övervåld. I min värld är det fullständigt oacceptabelt att bomba skolor och sjukhus även om Hamas gömmer vapen och krigsmaterial där. Det kan vara Hamas fel hur mycket som helst, mänskliga sköldar är fruktansvärt fegt, men det spelar ingen roll. Israel vet att deras förvarningar inte når fram, de vet att oskyldiga kommer dö, ändå bombar dem. Det är förkastligt.
Låt oss nu haka tag i den andra tanken. Hamas har som uttalat mål och mening att staten Israel ska försvinna. Israel är omgivet av grupper och sammanhang som inte kommer vila förrän landet är utrotat från jordens yta. Det är ett helt unikt slags hot och det är svårt för oss att på riktigt förstå hur det påverkar människor som bor i Israel.
I Sverige hotas och trakasseras judar på flera platser. Värst är det kanske i Malmö. För något år sedan skickade president Obama sitt särskilda sändebud till Malmö för att tala om den förföljelse av judar som pågår där.
Precis under ytan, som en blodåder av mörker precis under huden, finns ett enormt judehat i det här landet.
Och även från dem som inte är antisemiter kommer obehagliga uttalanden. Man är okunnig och slarvig och blandar samman Israel och det judiska folket.
Därför kunde en socialdemokratisk politiker som Ilmar Reepalu gång på gång slunga ur sig uttalanden som har uppfattats som antisemitiska och därför har en socialdemokratisk lokalpolitiker i Filipstad nu avgått efter att ha skrivit att palestinier blir "slaktade av judesvin".
Och efter att partiledaren Stefan Löfven skrivit på Facebook att Israel har rätt att försvara sig fylldes kommentarfältet av inlägg om att judar ska gasas och att Hitler borde ha mördat alla.
Det är inga enskilda eller oskyldiga uttalanden som klottrats i kommentarfältet utan ett tankesystem som sprider sig som ogräs i hela samhället. Nyligen attackerades en rabbin och en församlingsmedlem när de promenerade på gatan efter att ha varit i synagogan. Sverige 2014. Ett land med en tanke i skallen åt gången och ett land där judiska medborgare är rädda för att gå ut.
Det är en stor skam.